Jaktstopp på rödlistade djur

Jakt ska inte gå före bevarandet av hotade arter.

Vi kräver:
1. Ett omedelbart jaktstopp på alla rödlistade (akut hotade, starkt hotade, sårbara och nära hotade) djur I Sverige.
2. Att rödlistade arter fullt ut inkluderas i artskyddsförordningen (2007:845) och tillhörande miljölagstiftning samt undantas från jaktbestämmelserna.

Bakgrund
Globalt är omkring en miljon arter hotade. De senaste 50 åren har det varit en nedgång med 69 procent i de vilda ryggradsdjurens populationer enligt WWF Living Planet Report. World Economic Forum listar i sin senaste rapport artkrisen som det fjärde största hotet mot mänskliga samhällen på tio års sikt.

Inte heller Sverige är förskonat. På svenska rödlistan (artfakta.se) var så många som 4549 arter upptagna som "akut hotade", "starkt hotade", "sårbara" eller "nära hotade" år 2020. Mellan år 2000 och 2020 ökade det totala antalet rödlistade däggdjur och fåglar i Sverige med hela 50 procent! Det är en utveckling som är mycket oroande.

Orsaker till utdöendet
FN:s forskarpanel för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, IPBES, identifierar i sin senaste rapport fem huvudorsaker till förlusten av biologisk mångfald:

1. Habitatförändringar
2. Exploatering (jakt, fiske och skörd)
3. Klimatförändringar
4. Miljöförstöring
5. Invasiva arter

Habitatförändringar och exploatering står tillsammans för mer än 50 procent av orsakerna. Historiskt har jakt utrotat många arter och fortsätter att göra det.

Dessa rödlistade arter får jagas idag (2023) i Sverige
Källa: Naturvårdsverket.

Varg, (27)
Järv, (13)
Knubbsäl; Baltiska populationen
Lodjur, (81)
Kronhjort; underarten Cervus elaphus elaphus (9 065 kronhjortar totalt har skjutits, men det framgår inte hur många av dem som är underarten)
Skogshare, (10 459)
Brunbjörn, (463)
Ejder
Bläsand, (1 237)
Gråtrut, (2 095)
Havstrut, (225)
Kricka, (4 889)
Stare
Svarttärna
Tajgasädgås
Björktrast
Blå kärrhök
Fiskmås, (4 372)
Järpe, (5 643)
Kråka, (39 330)
Pilgrimsfalk
Rapphöna, (19 484)
Skrattmås
Stenfalk

(Siffror inom parentes visar antal registrerade skjutna individer år 2021, enligt Viltdata.)

Det fanns 135 rödlistade däggdjurs- och fågelarter (inklusive underarter) i Sverige år 2020. Av dem får 24 arter jagas. 88 318+ rödlistade individer sköts år 2021, varav 121 individer var strikt skyddade enligt art- och habitatdirektivet.

Bevara hotade arter
För de flesta människor i Sverige är det självklart att man inte skjuter djur som är utrotningshotade. I demokratisk anda bör regeringen ta hänsyn till folkets vilja och vår gemensamma framtid, förbjuda jakt på rödlistade djur och införa ett sådant förbud i lagen.

Ambitionen måste vara att bevara de hotade arterna. I Sverige har vilda djur inga egna lagar utan ses i huvudsak som en "resurs" som finns tillgänglig för oss att utnyttja. Trots att effekterna av jakt har stor betydelse för miljön så är jakt undantaget från miljölagarna.

(Källa: artfakta.se. Rödlistan följer IUCN:s kriterier som används i hela världen.)

Sverige följer inte habitatdirektivet
Enligt artikel 12 (art- och habitatdirektivet; Council Directive 92/43/EEC of 21 May 1992 on the conservation of natural habitats and of wild fauna and flora), bilaga 4, har dessa rödlistade arter strikt skydd: Tumlare, utter, varg, järv och lodjur. Trots det tillåts de tre sistnämnda arterna att dödas i jakt i Sverige. För vargen ska landet också, enligt habitatdirektivet, avsätta särskilda habitat, men så har inte skett.

Habitatdirektivet och fågeldirektivet ska användas med avsikt att skydda biodiversitet. Ambitionen bör alltså vara att bevara utrotningshotade arter snarare än att prioritera socioekonomiska intressen.

Naturvårdsverket har rättfärdigat jakt på rödlistade rovdjur med motiveringen att det skulle minska illegal jakt och öka acceptans. Men vetenskapliga data visar på motsatsen, och EU:s domstol (the Court of Justice) har entydig vägledning som utesluter användning av licensjakt på försöksbasis. Enligt det finska fallet (Tapiola case; C-674/17) är enbart förekomsten av illegal jakt inte tillräckligt för att avvika från strikt skydd, utan snarare måste medlemsstaten i en sådan situation prioritera strikt och effektiv övervakning. Habitatdirektivet kräver dessutom att medlemsstaterna främjar utbildning och information om behovet av att skydda arter av vilda djur och bevara deras livsmiljöer (artikel 22). Så har inte skett.

Införlivandet av habitatdirektivet i svensk lag bör vara tydligt och exakt, troget ursprungstexten och med obestridlig bindande kraft. Den bör också följa försiktighetsprincipen och förebyggandeprincipen. Idag är den bristfällig med omvända prioriteringar, diffusa mål och en djup frånkoppling från EU:s rättsliga grund.

EU-rätten fastställer ett strikt skydd av listade arter (allmän regel) om inte strikta och snäva omständigheter äger rum (undantag). Att skyddade arter regelmässigt blivit "jaktbara" arter i Sverige innebär att undantaget här har använts som en regel.

Skyddet för de vilda djuren och deras livsmiljöer (habitat) hör hemma i miljölagarna eftersom det handlar om en utarmning av miljön om arter utrotas, och det är även rimligt att vilda djur omfattas av en djurskyddslag. Det är inte förenligt med modern kunskap att vilda djur främst underordnas jaktlagarna (som nu görs i Sverige) och huvudsakligen ses som en resurs för jakt.

Vänligen,
Etologen
Djurens Ö
Nordulv
Fågelviskaren
Jaktkritikerna
Rovdjurens Vänner
Wild Wonders International
WildSweden
WildlifeSweden
Elithus
Glimja
Astrid Pleijel
Gurgîn Bakircioglu
Mikael Boström
Misha Istratov